FrequentSinner

Jag tror att jag håller på att tappa förståndet här hemma. Och jag kan lova er, det är inte lika roligt att glida in i galenskap som det låter!
Om några timmar är jag 6 dagar över BF och tja, för en förstföderska är ju sisådär en vecka inte mycket att gå över tiden. På onsdag kliver jag in i vecka 41 och det är ju då många förlossningar sker för oss "nybörjare".
Däremot sitter man och läser lite hur det var för andra med förvärkar, slemproppar och blodiga flytningar, allt sånt där mysigt som hör förberedelserna alá den magnfika kroppen till.
Och jag säger då det, en vecka är det jag har läst, som är det längsta de gått med förvärkar. Jag har inte sett en enda som har skrivit att de haft aktiva jävla mördar värkar i iaf tre veckor innan.
"Åh jag hade förvärkar på måndagen, lade av på natten men sedan på kvällen till onsdagen kom vårt mirakel.
Jisses jag gick hela en dag med förvärkar och sedan hoppade prinsen ut på söndag morgonen"
Sådana saker.. och jag blir så avudnsjuk. Här har jag sprungit runt i ca. tre veckor och känt mig allmänt handikappad för att jag ibland haft så ont.
De typiska tecknen på att förlossningen närmar sig är ju här, men dem har också funnits där ett bra tag nu och det känns som om min kropp verkligen hakat upp sig :c
I Onsdags var jag hos BM och hon konstaterade att jag var 2cm öppen, jag hade också haft en blödning, men då den fastnat (Händer ju) så kom den efter att hon vart där å känt lite. Så öppen är jag, blödning (även om den kom senare) har jag haft och förvärkar är min ständiga vardag. Har även börjat besöka toan fler gånger än vanligt för att lägga en kabel och jag har tappat matlusten samt så är jag trött och grinig hela tiden, rastlös och får ingen ro.
Plus att jag kan inte sova på nätterna hur trött jag än är.

Usch, jag vill inte mer, vill bara ha ut det lilla livet så jag slipper den hör röran och självklart: för att jag vill hålla mitt barn nu, hallå!?
Men hon verkar trivas prima inne i magen, få maten serverad och ha en ständig varm filt runtom sig. Klart, vem fan vill komma ut i kalla November?
Hoppas det händer något snart.. jag kommer gå in i väggen om det inte sätter igång snart ><

 

Jaha det ser ut som att jag inte bara blir med barn inom en snar framtid utan med katt också!
Tanken på att skaffa en kisse har funnits sen jag flyttat då jag inte kunde ta med mig min Tristan som växt upp ute hos far där han kan springa fritt i skogen och allt. Stänga in en katt i en lägenhet efter det är ju bara djurplågeri.
Sedan anser jag det jätte bra att barn från så pass tidig ålder får finna sig med lite djur. Det där med allergier tror jag e lite överdrivet.. katten ska ju inte stryka sig mot bebisen precis.
Men jag hade egentligen tänkt att vänta några månader, men då denna lilla gosse är i grovt behov av ett hem just nu så blir det tidigare än så. Hellre att hjälpa en kisse som behöver ett hem än att leta upp en sedan som ändå har det finfint.

Hur som helst så är det åter igen en liten kissunge ifrån Jausses mor som det blir att ta hem. Fast denna gången är det en skygg liten sak som kanske behöver en extra vårdande hand ett tag. Stackars liten.
Men! Vi ska se till så att han får det så fint som bara möjligt och hoppas att han till slut börjar känna sig hemma och trygg här med mig och Dany (: Han får ta den tid han behöver för detta!

Så ja, i morgon blir det att handla hem en kattlåda, lite kattsand osv. Sedan så lär han väl komma hit på Tisdag om allt flyter på enligt planerna.
Och bilden står Jausse för, kanske inte den bästa då han som sagt är skygg, men det är i alla fall en liten smygtitt på min lilla Samwell (: <3

.. eller vad som krävs för att ni ska förstå att jag verkligen är hemskt ledsen på att jag e så fruktansvärt dålig på att uppdatera bloggen (y'

Idag har jag skrubbat badrummet rent, det var i stort behov av lite såpa och mina händer som blir allt mer husliga för var dag som går. Men precis som Lollie sade: De behövs alltid städas, de gror igen lika fort igen.
Tråkigt men sant.. badrum är ett "rent" jävla helvete!
MEN NU ÄR DET RENT! För stunden ;)

För övrigt tycker jag livet flyter på i sin vanliga lilla urgröpta skåra det skapat sig. Jag är fortfarande lika förbannat trött på att vara gravid och lika grinig över vetskapen om att som förstföderska lär jag gå över tiden *suck*

Gör inte mycket under dagarna, folk har blivit osociala och i den mån DEM inte har det, så har jag det. Eller så vill de väl bara hitta på saker jag inte längre kan.
Det är illa när en ensamvarg börjar känna sig ensam.
Men jag ska inte klaga, ensamhet är väl ett pris man får betala (:

Skrivandet går inte alls bra det heller. Varken inför noveller, rollspel eller boken. Allting bara fastnar likt en propp och ingenting tänker tydligen läcka ut. Så sitter mest och spelar Sims, kladdar i photoshop eller försöker komma någe mentalt propplösande medel (y'
Men antar att det är stressen å frustrationen över situationen som nu är, som skapar min blockering i fantasins lilla värld.

Nå, det blev bara klagan denna gången tycker jag, så är väl lika bra å sluta här.
Tills Vidare..